Kristi himmelsfärdsdag
De flesta morgnar jag vaknar känner jag att jag inte vill gå upp. Det finns inget som lockar mig upp ur sängen. Jag tror inte att jag någon gång känner glädje när jag vaknar, kanske när jag har någon av de små barnbarnen bredvid mig. Att borra in
ansiktet i deras hår. Men då kommer också tankarna om att det här får Tomas inte vara med om.
Det brukar kännas bättre under dagen. Jag måste för att överleva, försöka leva.
Planer för dagen? Tanken är att ge mig ut och jogga en runda. På eftermiddagen ska jag följa med Erika och Lennart till en av hennes väninnor.
Kvällen får väl tillbringas framför tv:n.
