Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 27 maj

Publicerad 2024-05-27 14:20:14 i Runningforward.blogg.se,

(null)

Fattar inte att tiden går så fort. Det är livet som blir kortare och kortare. Vet inte varför jag vill fylla alla dagar och veckor med så mycket som möjligt för att få tiden att gå. Igår stoppade jag i mig en massa lakrits som jag fått i present av Oscar och Johanna. Åt allt som fanns i burken. Vet inte om det var det som gjorde att jag inte kunde sova i går kväll. Låg vaken jättelänge. 
Idag cyklade jag till gymmet. Sen till Mätaregränden, vattnade lite, rensade lite ogräs. Handlade på Willys på vägen hem. Har ätit ett par mackor och är helt slut. 
Har en ganska diger "att göra lista" så jag får väl sätta igång med den. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela