Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 4 oktober

Publicerad 2024-10-04 21:50:48 i Runningforward.blogg.se,

Klockan är kvart i tio. Känner mig helt slut. Emelie och Arthur åkte vid ettiden till Danmark med Eva som hämtade upp dem här i Lund. 
Jag lämnade röran härhemma och åkte ut till Skrylle, joggade femman som vanligt på nästan gåtakt. Men det kändes skönt att röra på mig. Kom hem och kom plötsligt på att jag kanske borde växla så jag har lite Euro. Cyklade ner till stan, växlade, handlade på Malmborgs och cyklade sedan hem och började ta tag i röran. Nu är det mesta gjort, det tar lite tid men jag är glad att ha haft Emelie och Arthur hos mig, värt allt jobb med att städa. Saknar dem och det är tomt här hemma. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela