Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag 1 oktober

Publicerad 2024-10-01 21:36:33 i Runningforward.blogg.se,

Nu är det definitivt höst. Första oktober, tiden går så fort. Cyklade till Mätaregränden och följde med Oscar och barnen till stugan. Oscar skulle lasta av släpet och sedan lasta på en del av bråten som rivits ut. Ett tufft arbete, jag var med barnen. Sen blev det Gastelyckan och  Sysav. Alla var hungriga så det blev Max på Nova efter att släpet återlämnats. 
Passade Lykke medan Oscar tränade på gymmet. Belle fick följa med honom dit. 
Cyklade sedan hem, hämtade paket på Direkten. 
Emelie lagade mat till oss även ikväll. Arthur somnade tidigt. Vi såg på "vår" Netflix-serie " Nobody whant this". Vi har några avsnitt kvar. 
Vet inte varför jag inte tränar, mår bra av det, men jag tränar nästan aldrig när Emelie är hemma. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela