Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

12 september

Publicerad 2024-09-12 12:34:33 i Runningforward.blogg.se,

Såg på Tv-Sporten en handbollspelare som saknade motivation och tog ett års paus från handbollen och kom sen tillbaka och gjorde succé. 
Men paus från livet kan man inte ta, kanske vill jag inte det heller. Det finns så mycket bra i mitt liv, Barn och barnbarn. Jag vill  ju inte ha paus från dem. De är mitt liv. Jag vill ta paus från mina uppgivenhetskänslor och få lite livsglädje tillbaka. Glädje finns i mitt  liv i form av barn och barnbarn. 
Jag gör ju andra saker också. Går på bio, vandrar, går ut och tar en öl. Det är också saker jag uppskattar. 
Idag har jag rensat balkongen, den ska ju plockas ner och allt ska målas om. Lite finns kvar men det är sånt som ska ner till förrådet. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela