Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

15 september

Publicerad 2024-09-15 07:46:06 i Runningforward.blogg.se,

(null)
När jag vaknar på morgonen känner jag ingen glädje. Tänker bara på vad jag ska göra idag. Vad ska jag fylla dagen med? F-n vad jag saknar dig Tomas. 
När jag passar Belle och Lykke har jag  ju fullt upp. 
Det finns en massa saker som jag borde ta itu med men saknar motivation. Sortera fotoalbum är ett av dem. 
Jag gillar att vandra, men att vandra ensam? Jag måste lära mig det! Nu sitter jag här och tittar på Grand design Australien och känner närmast skräck för att jag ska ut och vandra själv. Vi får se vilken del av mina känslor som vinner! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela