Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag 18 september

Publicerad 2024-09-18 21:33:02 i Runningforward.blogg.se,

Klockan är strax efter nio. Det har varit en lång dag. Strax innan nio körde jag till Mätaregränden, sedan körde Oscar och jag till deras stuga. Jag skulle hjälpa Oscar att fylla på färg när han sprutade täckfärg på tak och väggar. Hade med fika så det paus ett par gånger. Han hem en stund, passade på att ta ett varv på extremebanan på Sankt Hans backar. 
Åkte sedan och hämtade barnen, Oscar hade fått en klipptid. Stannade en stund hos dem, plockade lite fallfrukt, handlade på Willys på vägen hem. Lyssnade på ljudbok medan jag fixade äpplena, till torkning och äppelkräm. 
Har börjat lyssna på en ny ljudbok " Jag ska leva för oss båda" av Annika Bevington. Hon miste sin man i terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. 
Jag blir samtidigt så ledsen när jag lyssnar på den. Jag slängs tillbaka till den dagen då vi satt och väntade på att Tomas skulle höra av sig. Och när polisen ringde på vår dörr. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela