Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag 4 september

Publicerad 2024-09-04 07:32:09 i Runningforward.blogg.se,

Fortfarande fint väder. Har pratat med Emelie och Arthur. Ska snart äta frukost. Det gör ont i mig av saknad efter dig Tomas. Det närmar sig din födelsedag. Kanske är det därför det börjar kännas så mycket igen. Det går lite upp och ner. Saknaden finns hela tiden men vissa dagar blir den mer smärtsam. På söndag är det din födelsedag. 
På något sätt ska väl den här dagen gå den med. Det brukar bli lättare allteftersom dagen går. 
Ska laga frukost och fixa lite och ta tag i träningen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela