Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdag 19 september

Publicerad 2024-09-19 07:49:37 i Runningforward.blogg.se,

Idag slog det mig att det inte är ofta jag känner mig glad för att göra något. Ibland låter jag också bli att göra det jag har bestämt. Just nu är det träningen jag känner obehag inför. Det mesta av det jag har planerat blir ändå genomfört och det känns nästan alltid bra. 
Min plan var att åka till Skrylle idag, men jag vill inte längre. Stannar jag hemma och inte gör något mår jag dåligt och vet inte vad jag ska göra. Ja fortsättning följer, jag vet inte själv hur dagen kommer att se ut. Jag ville ligga kvar under täcket, jag sitter i soffan och ser Nyhetsmorgon i alla fall. 
Jag vet att jag inte bara kan sitta och tycka synd om mig själv. Varje dag drabbas människor av sorg. Men jag vet inte hur jag ska få tillbaka min livsglädje. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela