Sista veckan på sjukhuset
Måndag 22 oktober
Har varit en tuff natt, sov inte mycket. Fick dubbeldos av Oxycontin samt Ibumetin och Oxynorm. Jag kunde inte sova utan låg och hallucinerade. Hade hemska vaken mardrömmar. Somnade inte förrän klockan två på natten.
Emelie har varit här varje dag klockan 10 innan hon har gått till jobbet. Jeanette brukar titta in efter jobbet på vägen hem. Niclas har kört hit när han slutat jobbat. Oscar har tittat upp eller sms:at. Tomas har varit här varje eftermiddag fram till kvällen. Jag har fått många sms och telefonsamtal.
Emelie hade i dag lite skönhetsbehandling på mig.Det kändes lyxigt. Hon hade också med sig en räkmacka. Den kunde jag äta upp nästan hela. Hon hade också med sig en värmedyna till mig.
Klockan halv tolv var det dags för besök på KK. Man konstaterade att blödningen kom från livmoderslemhinnan, kanske orsakat av operationen. Dock måste en sådan blödning följas upp. Så jag måste dit om några veckor.
klockan 14.00 var det dags för en CTA. Vad jag förstår så såg allt bra ut.
Försökte äta av maten. Kunde kanske äta 4 köttbullar. Har provat den vegatariska maten. Den är om möjligt ännu äckligare än köttmaten.
4 påsar Movicol, plommonjuice och plommonpure.
Rubens födelsedag idag.
Tisdag 23 oktober.
11:e dagen på sjukhus. Har varit en jobbig natt. Kunde inte somna förrän framåt morgonen. Kändes bättre när jag vaknade och jag kunde gå och duscha. Det gick bra att äta frukost, men det är så många dofter överallt. Jag har så svårt att klara av dem. Det är så jobbigt att sitta i matsalen. Folk äter så mycket. Hela brickan full med mat har hon lastat hon som sitter framför mig. Och så pratas det sjukdomar.
Jag vill verkligen gå på toaletten. Det upptar nästan all min tankeverksamhet just nu.
Har fått en ny rumskamrat. Inte lika trevlig som min förra kanske, men helt ok.
Klockan är snart halv fyra,. Byxornas gummiband trycker hårt på min mage. Jag har bett Tomas köpa en onepiece till mig.
Var tvungen att äta frukostkorv idag. Orkade inte en hel. Maten är bara så äcklig. Ingenting smakar. Jag antar att det är alla mediciner man stoppar i sig.
Och nu förstår jag varför man från avdelningarna inte vill att man sätter nålen i armvecket. Som patient är det mycket jobbigt och det gör ont när man använder armentrots att bara plastslangen sitter kvar.
Och så har jag varit på toaletten.
Klockan är snart 21.30. Skall snart gå och lägga mig. För mina ”skinkbesvär” h ar jag fått Orudisgel. Jag smorde mig sen så mycket på natten så jag var fastklistrad vid lakanet när jag vaknade.
Min nya rumskamrat Aina har en propp i armen. Hon får trombolys för detta.
Själv har jag fått 2 nya tabletter. Trombyl och Simvastin. Och bara så där käckt säger de till mig att de skall du äta resten av ditt liv. VARJE DAG RESTEN AV MITT LIV.
Onsdag 24 oktober
2 månader kvar till julafton.
Kunde sova fram till halvfyra sen började det verka i skinkan igen. Ronden har varit här. Mina levervärden är förhöjda. Kanske är det medicinerna som påverkar dem. Man kommer därför att sätta ut Oxycontinet. Mina skinkbesvär verkar de ha gett upp hoppet om att kunna smärtlindra.
Fredag 26 oktober.
Nu är allt bara grått och trist. Jag år illa, har ont och känner mig sjuk. Kanske kan jag gå på permis i morgon. Fattar inte hur jag skall klara en natt till. Är nu inne på rumskamrat nummer 4, Astrid, hon snarkar mycket. Hon har fått Actilysebehandling för propp i benet, för detta skall hon nu vara botad. Men i natt larmade hennes sprutpumpar. Man bytte sprutor så det var svårt att sova.
Idag fick det bli rullstol ner till entrén. Det känns som ett nederlag. De första dagarna kunde jag gå mycket mera. Nu är jag, orkeslös och svimfärdig. Jag lyckades få i mig en Lakritspuck.
Men jag mår bara illa och tabletterna jag får hjälper inte.
Jag har haft många besök.
Anki var här i förrgår. Erika och Lennart var här igår. Har pratat ned Agge, det kändes bra. Hon om någon vet hur det är att kämpa sig tillbaka.
Söndag 28 oktober
Nu är det 2 veckor sedan jag opererades. Vissa delar av den här tiden har försvunnit i illamående och smärttöcken. Trodde nog att jag skulle kunna skriva varje dag men visa dagar har jag mått alldeles för dåligt.
Provade att åka hem på nattpermis i fredags. Det gick inte så bra. Mådde illa hela tiden och kräkte 2 gånger. En hemsk natt. Åkte tillbaka tidigare än vi skulle. Just nu är det mesta skit och jag mår ILLA.
Söndag 28 oktober
Yddingeloppet
Permis igen. Vi åt lunch hemma hos Erika. Lax och ris. Det smakade underbart. Äppelkaka till efterrätt.
Det blev en ganska bra dag och kväll. Men vi måste vara tillbaka på avdelningen tidigt i morgon bitti.
Niclas, Anette och barnen tittade in. Och den snälla söta Gunilla hade lagt en bok i min brevlåda. Hon tittade in en kort stund efter träningen på Actic.
Måndag 29 oktober. Gerds födelsedag
Idag kommer jag att skrivas hem. Agrafferna är bortplockade.
Så blev det dags för utskrivningssamtal. Och jag är glad att Sigge är av en annan uppfattning när det gäller träning efter att jag läkt. Enligt honom kan jag göra det mesta. (Flera av de andra läkarna sa att jag inte skulle anstränga mig). Han satte också ut Simvastinet till min stora lycka. Jag tror att det är det som gjort mig så illamående.
När jag blivit friskare så skall jag försöka ta reda på internet hur andra som varit i min situation gjort med sin träning.
Har varit en tuff natt, sov inte mycket. Fick dubbeldos av Oxycontin samt Ibumetin och Oxynorm. Jag kunde inte sova utan låg och hallucinerade. Hade hemska vaken mardrömmar. Somnade inte förrän klockan två på natten.
Emelie har varit här varje dag klockan 10 innan hon har gått till jobbet. Jeanette brukar titta in efter jobbet på vägen hem. Niclas har kört hit när han slutat jobbat. Oscar har tittat upp eller sms:at. Tomas har varit här varje eftermiddag fram till kvällen. Jag har fått många sms och telefonsamtal.
Emelie hade i dag lite skönhetsbehandling på mig.Det kändes lyxigt. Hon hade också med sig en räkmacka. Den kunde jag äta upp nästan hela. Hon hade också med sig en värmedyna till mig.
Klockan halv tolv var det dags för besök på KK. Man konstaterade att blödningen kom från livmoderslemhinnan, kanske orsakat av operationen. Dock måste en sådan blödning följas upp. Så jag måste dit om några veckor.
klockan 14.00 var det dags för en CTA. Vad jag förstår så såg allt bra ut.
Försökte äta av maten. Kunde kanske äta 4 köttbullar. Har provat den vegatariska maten. Den är om möjligt ännu äckligare än köttmaten.
4 påsar Movicol, plommonjuice och plommonpure.
Rubens födelsedag idag.
Tisdag 23 oktober.
11:e dagen på sjukhus. Har varit en jobbig natt. Kunde inte somna förrän framåt morgonen. Kändes bättre när jag vaknade och jag kunde gå och duscha. Det gick bra att äta frukost, men det är så många dofter överallt. Jag har så svårt att klara av dem. Det är så jobbigt att sitta i matsalen. Folk äter så mycket. Hela brickan full med mat har hon lastat hon som sitter framför mig. Och så pratas det sjukdomar.
Jag vill verkligen gå på toaletten. Det upptar nästan all min tankeverksamhet just nu.
Har fått en ny rumskamrat. Inte lika trevlig som min förra kanske, men helt ok.
Klockan är snart halv fyra,. Byxornas gummiband trycker hårt på min mage. Jag har bett Tomas köpa en onepiece till mig.
Var tvungen att äta frukostkorv idag. Orkade inte en hel. Maten är bara så äcklig. Ingenting smakar. Jag antar att det är alla mediciner man stoppar i sig.
Och nu förstår jag varför man från avdelningarna inte vill att man sätter nålen i armvecket. Som patient är det mycket jobbigt och det gör ont när man använder armentrots att bara plastslangen sitter kvar.
Och så har jag varit på toaletten.
Klockan är snart 21.30. Skall snart gå och lägga mig. För mina ”skinkbesvär” h ar jag fått Orudisgel. Jag smorde mig sen så mycket på natten så jag var fastklistrad vid lakanet när jag vaknade.
Min nya rumskamrat Aina har en propp i armen. Hon får trombolys för detta.
Själv har jag fått 2 nya tabletter. Trombyl och Simvastin. Och bara så där käckt säger de till mig att de skall du äta resten av ditt liv. VARJE DAG RESTEN AV MITT LIV.
Onsdag 24 oktober
2 månader kvar till julafton.
Kunde sova fram till halvfyra sen började det verka i skinkan igen. Ronden har varit här. Mina levervärden är förhöjda. Kanske är det medicinerna som påverkar dem. Man kommer därför att sätta ut Oxycontinet. Mina skinkbesvär verkar de ha gett upp hoppet om att kunna smärtlindra.
Fredag 26 oktober.
Nu är allt bara grått och trist. Jag år illa, har ont och känner mig sjuk. Kanske kan jag gå på permis i morgon. Fattar inte hur jag skall klara en natt till. Är nu inne på rumskamrat nummer 4, Astrid, hon snarkar mycket. Hon har fått Actilysebehandling för propp i benet, för detta skall hon nu vara botad. Men i natt larmade hennes sprutpumpar. Man bytte sprutor så det var svårt att sova.
Idag fick det bli rullstol ner till entrén. Det känns som ett nederlag. De första dagarna kunde jag gå mycket mera. Nu är jag, orkeslös och svimfärdig. Jag lyckades få i mig en Lakritspuck.
Men jag mår bara illa och tabletterna jag får hjälper inte.
Jag har haft många besök.
Anki var här i förrgår. Erika och Lennart var här igår. Har pratat ned Agge, det kändes bra. Hon om någon vet hur det är att kämpa sig tillbaka.
Söndag 28 oktober
Nu är det 2 veckor sedan jag opererades. Vissa delar av den här tiden har försvunnit i illamående och smärttöcken. Trodde nog att jag skulle kunna skriva varje dag men visa dagar har jag mått alldeles för dåligt.
Provade att åka hem på nattpermis i fredags. Det gick inte så bra. Mådde illa hela tiden och kräkte 2 gånger. En hemsk natt. Åkte tillbaka tidigare än vi skulle. Just nu är det mesta skit och jag mår ILLA.
Söndag 28 oktober
Yddingeloppet
Permis igen. Vi åt lunch hemma hos Erika. Lax och ris. Det smakade underbart. Äppelkaka till efterrätt.
Det blev en ganska bra dag och kväll. Men vi måste vara tillbaka på avdelningen tidigt i morgon bitti.
Niclas, Anette och barnen tittade in. Och den snälla söta Gunilla hade lagt en bok i min brevlåda. Hon tittade in en kort stund efter träningen på Actic.
Måndag 29 oktober. Gerds födelsedag
Idag kommer jag att skrivas hem. Agrafferna är bortplockade.
Så blev det dags för utskrivningssamtal. Och jag är glad att Sigge är av en annan uppfattning när det gäller träning efter att jag läkt. Enligt honom kan jag göra det mesta. (Flera av de andra läkarna sa att jag inte skulle anstränga mig). Han satte också ut Simvastinet till min stora lycka. Jag tror att det är det som gjort mig så illamående.
När jag blivit friskare så skall jag försöka ta reda på internet hur andra som varit i min situation gjort med sin träning.
