Livet efter fjortonde januari.

Onsdag.
En verkligen grå novemberdag, men nästan helt vindstilla. Problemet är att min mage inte fungerar. Trots Lunelax, plommonjuice, plommonpuré och fruktfibertabletter. Inatt har jag dock sovit, tog två av Erikas piller. Den här gången hjälpte de.
Vad har jag då gjort den här gråa dagen. Jag har i alla fall varit på gymet. Jag har jobbat med medlemslistan, jag har fixat räkningarna för den här månaden och satt in i pärmen för de tre senaste månaderna. Jag har varit och handlat. Förr skulle jag inte tycka att det här är något att nämna, men i mitt tillstånd så känns vardagssaker jobbiga. Men med julpyntet har det gått sämre. Och någon promenad kunde jag inte förmå mig att ta. Det är fuktigt , grått och kallt ute. Snart skall jag fixa mat.

Idag har jag varit igång mest hela dagen. Startade morgonen med att åka ner till Vårdcentralen för att ta prover. Sen blev det Ica Fäladstorget. Till gymet och körde samma som tidigare exclusive motionscykel. Hem. Fick kontakt med Kärlkirurgen och de tyckte att jag skulle vara heltid sjukskriven t.o.m. den 6 december då jag har återbesökstid. Jag hade sett fram emot att få börja jobba halvtid nästa vecka. Ut med Lufsen på en kort promenad. Det mesta av blåsten borta nu. Har börjat julpynta så att jag skall vara färdig till första advent. 17.30 spinning, tog det mycket lugnt eftersom det är första passet efter min operation.Sen har vi haft en lugn kväll. Kvällspromenad med Lufsen sen sängen och ligga och läsa. Har nu börjat en ny bok. Karin Wahlbergs "Glasklart".

En grå och regnig morgon. Typiskt november. Måste ta mig till gymet idag. Tomas skall till Malmö och träna med Emelie. Känner att jag hellre tränar på Actic här hemma i Lund.
Återkommer senare idag.

Idag kom jag upp ur sängen vid åttatiden. Igår hade jag en seg dag och det blev inte mycket gjort. På kvällen var jag dock på Glorias med några arbetskamrater och åt och tog en öl. Det var trevligt.
Idag blev det gymet. Joggade sakta i 11 min nu. Skall mycket långsamt öka tid och distans. Körde 10 min i 5 dagar. Skall nu köra 11 min också utspritt på 5 dagar. Ibland blir det någon vilodag mitt i också.
Sen lite ben och armövningar. Har börjat med mycket låga vikter och ökar nu på en del av dem 1 kg varje ny gång. Sen cyklar jag i 15 min med mycket lågt motstånd försöker hålla en bra frekvens på trampandet.
Tog ut den den lille hunden på en kortare runda och gick sen själv nästan 7 km. Det tog 1.20.
Emelie och Mikael kommer i kväll så jag har precis varit på Willys och handlat så sen skall här lagas fisksoppa.

Så har det gått 5 veckor. Och det har varit en bra dag. Emelie och jag gick en runda i Skrylle med Lufsen. Vädret var grått och det var alldeles vått i luften.Sen gick vi på gymet också. "joggade2 på löpbandset mkt sakta även idag 10 min. Sen lite arm och benövningar.
När vi kom från gymet så var Leif och Helena här. Med en alldeles bedårande blomma.Sen har det blivit mycket tv tittande.

Ja vad ska man säga, dagarna går. Och nog blir det lite lättare för var dag. Men att skaka av sig missmodigheten är svår. Att bara ta sig upp ur sängen på morgonen.
I går firade vi Emelies 23 årsdag på Napoli i Malmö. God mat, Daniel, Jeanette och barnen slöt också upp.Det var trevligt.Oscar hade dock en massa annat för sig som var viktigare.
Vad har jag då gjort idag? När jag väl segat mig ur sängen, ätit frukost och tagit ett långt varmt bad cyklade jag till Willys och handlade. Tog mig till gymet också en stund och joggade mycket sakta i 10 minpå löpbandet innan jag styrketränade lite, avslutade med 15 min lätt cykling.Hem och vila på soffan. Tvingade sen ut kroppen på en promenad nästan 6 km, tog 1 tim och 5 min.
Sen lagade jag mat, spenat och laxpaj. Den var riktigt god.
Sen har vi sett 2 avsnitt av Mad men, säsong 5. Serien har flippat ut ganska ordentligt nu.
Klockan är bara drygt åtta, fattar inte vad jag ska göra fram tills dess jag ska gå och lägga mig. dagarna är långa och innehållslösa.
F-n jag vill känna mig bra igen.

Idag är det en månad sen. Vid den här tiden då hade jag kommit till uppvaket. Av det kommer jag inte ihåg någonting.
Ännu en typisk novemberdag har det varit. Cyklade c:a 7 km i morse efter en ganska seg morgon. Skulle träffa Kristiina på Fäladstorget strax efter ett. Sen åt vi på Delhi.Sen drack vi kaffe härhemma.
Har precis kört henne hem. Hon skall jobba 3 nätter på rad, tufft.
Idag orkar jag inte laga mat till Tomas. Känner mig trött trots att jag inte gjort särskilt mycket.
Fick en bok av Kristiina, Blondie, den skall jag börja läsa nu. Jag har verkligen hunnit läsa en massa böcker.

Klockan är halv fyra. Köpte en cykel, en vanlig tantcykel. Min mountainbike är för opraktisk när man skall handla och svår att komma på och av. Har provcyklat den tur och retur Fäladstorget. Där jag handlade på ICA och Apoteket. Sen har jag varit ute och gått, ingen långrunda, den är bara drygt 3 km, får bli längre i morgon. Nu skall jag vila lite och sedan laga mat. Inget smakar längre, försöker tvinga i mig frukt. Hittills har jag fått i mig en banan och en clementin. Fattar inte att det kan kännas så. Jag har älskat frukt tidigare.

Inga gråtattacker idag. Började starkt med att gå till badet för att simma. Kallt i vattnet. och det kändes inte alls bra att simma bröstsim. Så jag låg på rygg och gjorde benspark istället. Sen fick jag sitta en lång stund i bastun för att tina upp.
Eftersom vädret var fint åkte vi till Skrylle, vi hade Lufsen med och gick 3 km:s rundan. Efter det var jag ganska trött så det blev ganska mycket vilande i soffan. 20 min på motionscykeln med mycket lågt motstånd. Lite träning för armarna och så en kvällspromenad.Det var allt för idag.

Vet att jag måste ha tålamod. Att det tar tid för kroppen att läka. Men att vakna på morgonen och inte kännas sig bra det är jobbigt. Ändå har det varit en ganska bra dag. Gick själv upp till Klosterängshöjden i morse. Det regnade mest hela tiden. Har cyklat på motionscykeln utan någon större entusiasm 3 x 15 min. Tomas, jag och Lufsen har också tagit en promenad.
Har försökt att stoppa i mig så mycket mat som möjligt så att jag går upp i vikt.Vi har sett ett avsnitt av Downton Abbey (Tror att det heter så)Vi var bjudna på fest till Janne och Anna i kväll så Tomas har gått dit en stund.Nu skall jag sätta på en kopp kaffe och försöka pressa ner lite mer mat.

Så har jag då varit hemma i 4 dagar. Ompysslad av Emelie som själv mått dåligt av den här sjukdomsperioden. Den har påverkat oss alla. Känner att mina barn har varit ett stort stöd. De har kommit på besök, ringt och skickat uppmuntrande meddelande. Många andra har också stöttat. Gunilla som sms:at mig varje dag, som varit här ock hälsat på idag. Anki som besökt mig både på sjukhuset och hemma. Och många andra som skickat sms och ringt. Det har verkligen varit till stor hjälp.
Nu gäller det att komma tillbaka. Har börjat cykla på motionscykeln. Men skall snart ta mig till gymet, om det inte blir i morgon så i övermorgon.
Morgnarna är svåra. Kroppen känns som om den körts över av en ångvält. Och det man har lust till är att bara lägga sig ner igen. Det har Emelie hindrat mig ifrån.
Tänkte att jag skall använda den här bloggen till att skriva av mig på. När det känns bra, när det känns svårt.
Nu skall jag försöka laga lite mat. `Första gången efter mitt insjuknande.

Måndag 22 oktober
Har varit en tuff natt, sov inte mycket. Fick dubbeldos av Oxycontin samt Ibumetin och Oxynorm. Jag kunde inte sova utan låg och hallucinerade. Hade hemska vaken mardrömmar. Somnade inte förrän klockan två på natten.
Emelie har varit här varje dag klockan 10 innan hon har gått till jobbet. Jeanette brukar titta in efter jobbet på vägen hem. Niclas har kört hit när han slutat jobbat. Oscar har tittat upp eller sms:at. Tomas har varit här varje eftermiddag fram till kvällen. Jag har fått många sms och telefonsamtal.
Emelie hade i dag lite skönhetsbehandling på mig.Det kändes lyxigt. Hon hade också med sig en räkmacka. Den kunde jag äta upp nästan hela. Hon hade också med sig en värmedyna till mig.
Klockan halv tolv var det dags för besök på KK. Man konstaterade att blödningen kom från livmoderslemhinnan, kanske orsakat av operationen. Dock måste en sådan blödning följas upp. Så jag måste dit om några veckor.
klockan 14.00 var det dags för en CTA. Vad jag förstår så såg allt bra ut.
Försökte äta av maten. Kunde kanske äta 4 köttbullar. Har provat den vegatariska maten. Den är om möjligt ännu äckligare än köttmaten.
4 påsar Movicol, plommonjuice och plommonpure.
Rubens födelsedag idag.
Tisdag 23 oktober.
11:e dagen på sjukhus. Har varit en jobbig natt. Kunde inte somna förrän framåt morgonen. Kändes bättre när jag vaknade och jag kunde gå och duscha. Det gick bra att äta frukost, men det är så många dofter överallt. Jag har så svårt att klara av dem. Det är så jobbigt att sitta i matsalen. Folk äter så mycket. Hela brickan full med mat har hon lastat hon som sitter framför mig. Och så pratas det sjukdomar.
Jag vill verkligen gå på toaletten. Det upptar nästan all min tankeverksamhet just nu.
Har fått en ny rumskamrat. Inte lika trevlig som min förra kanske, men helt ok.
Klockan är snart halv fyra,. Byxornas gummiband trycker hårt på min mage. Jag har bett Tomas köpa en onepiece till mig.
Var tvungen att äta frukostkorv idag. Orkade inte en hel. Maten är bara så äcklig. Ingenting smakar. Jag antar att det är alla mediciner man stoppar i sig.
Och nu förstår jag varför man från avdelningarna inte vill att man sätter nålen i armvecket. Som patient är det mycket jobbigt och det gör ont när man använder armentrots att bara plastslangen sitter kvar.
Och så har jag varit på toaletten.
Klockan är snart 21.30. Skall snart gå och lägga mig. För mina ”skinkbesvär” h ar jag fått Orudisgel. Jag smorde mig sen så mycket på natten så jag var fastklistrad vid lakanet när jag vaknade.
Min nya rumskamrat Aina har en propp i armen. Hon får trombolys för detta.
Själv har jag fått 2 nya tabletter. Trombyl och Simvastin. Och bara så där käckt säger de till mig att de skall du äta resten av ditt liv. VARJE DAG RESTEN AV MITT LIV.
Onsdag 24 oktober
2 månader kvar till julafton.
Kunde sova fram till halvfyra sen började det verka i skinkan igen. Ronden har varit här. Mina levervärden är förhöjda. Kanske är det medicinerna som påverkar dem. Man kommer därför att sätta ut Oxycontinet. Mina skinkbesvär verkar de ha gett upp hoppet om att kunna smärtlindra.
Fredag 26 oktober.
Nu är allt bara grått och trist. Jag år illa, har ont och känner mig sjuk. Kanske kan jag gå på permis i morgon. Fattar inte hur jag skall klara en natt till. Är nu inne på rumskamrat nummer 4, Astrid, hon snarkar mycket. Hon har fått Actilysebehandling för propp i benet, för detta skall hon nu vara botad. Men i natt larmade hennes sprutpumpar. Man bytte sprutor så det var svårt att sova.
Idag fick det bli rullstol ner till entrén. Det känns som ett nederlag. De första dagarna kunde jag gå mycket mera. Nu är jag, orkeslös och svimfärdig. Jag lyckades få i mig en Lakritspuck.
Men jag mår bara illa och tabletterna jag får hjälper inte.
Jag har haft många besök.
Anki var här i förrgår. Erika och Lennart var här igår. Har pratat ned Agge, det kändes bra. Hon om någon vet hur det är att kämpa sig tillbaka.
Söndag 28 oktober
Nu är det 2 veckor sedan jag opererades. Vissa delar av den här tiden har försvunnit i illamående och smärttöcken. Trodde nog att jag skulle kunna skriva varje dag men visa dagar har jag mått alldeles för dåligt.
Provade att åka hem på nattpermis i fredags. Det gick inte så bra. Mådde illa hela tiden och kräkte 2 gånger. En hemsk natt. Åkte tillbaka tidigare än vi skulle. Just nu är det mesta skit och jag mår ILLA.
Söndag 28 oktober
Yddingeloppet
Permis igen. Vi åt lunch hemma hos Erika. Lax och ris. Det smakade underbart. Äppelkaka till efterrätt.
Det blev en ganska bra dag och kväll. Men vi måste vara tillbaka på avdelningen tidigt i morgon bitti.
Niclas, Anette och barnen tittade in. Och den snälla söta Gunilla hade lagt en bok i min brevlåda. Hon tittade in en kort stund efter träningen på Actic.
Måndag 29 oktober. Gerds födelsedag
Idag kommer jag att skrivas hem. Agrafferna är bortplockade.
Så blev det dags för utskrivningssamtal. Och jag är glad att Sigge är av en annan uppfattning när det gäller träning efter att jag läkt. Enligt honom kan jag göra det mesta. (Flera av de andra läkarna sa att jag inte skulle anstränga mig). Han satte också ut Simvastinet till min stora lycka. Jag tror att det är det som gjort mig så illamående.
När jag blivit friskare så skall jag försöka ta reda på internet hur andra som varit i min situation gjort med sin träning.