Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag 13 nov

Publicerad 2012-11-13 10:49:00 i Allmänt,

Gråmulen dag. I morgon är det exakt en månad sen jag blev opererad. Fortfarande är det upp och ner. Det är så lätt att känna missmodighet. Har varit på badet. Det tar på krafterna. Men det känns som jag måste försöka. Skönt att sitta i bastun efteråt.
skall ut till Nova nu en stund.
Klockan är halv fyra. Köpte en cykel, en vanlig tantcykel. Min mountainbike är för opraktisk när man skall handla och svår att komma på och av. Har provcyklat den tur och retur Fäladstorget. Där jag handlade på ICA och Apoteket. Sen har jag varit ute och gått, ingen långrunda, den är bara drygt 3 km, får bli längre i morgon. Nu skall jag vila lite och sedan laga mat. Inget smakar längre, försöker tvinga i mig frukt. Hittills har jag fått i mig en banan och en clementin. Fattar inte att det kan kännas så. Jag har älskat frukt tidigare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela