Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Varför måste det kännas så svårt

Publicerad 2012-11-03 19:02:06 i Allmänt,

Vet att jag måste ha tålamod. Att det tar tid för kroppen att läka. Men att vakna på morgonen och inte kännas sig bra det är jobbigt. Ändå har det varit en ganska bra dag. Gick själv upp till Klosterängshöjden i morse. Det regnade mest hela tiden. Har cyklat på motionscykeln utan någon större entusiasm 3 x 15 min. Tomas, jag och Lufsen har också tagit en promenad.
Har försökt att stoppa i mig så mycket mat som möjligt så att jag går upp i vikt.Vi har sett ett avsnitt av Downton Abbey (Tror att det heter så)Vi var bjudna på fest till Janne och Anna i kväll så Tomas har gått dit en stund.Nu skall jag sätta på en kopp kaffe och försöka pressa ner lite mer mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela