Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Varit hemma i 4 dgar

Publicerad 2012-11-02 17:15:28 i Allmänt,

Så har jag då varit hemma i 4 dagar. Ompysslad av Emelie som själv mått dåligt av den här sjukdomsperioden. Den har påverkat oss alla. Känner att mina barn har varit ett stort stöd. De har kommit på besök, ringt och skickat uppmuntrande meddelande. Många andra har också stöttat. Gunilla som sms:at mig varje dag, som varit här ock hälsat på idag. Anki som besökt mig både på sjukhuset och hemma. Och många andra som skickat sms och ringt. Det har verkligen varit till stor hjälp.
Nu gäller det att komma tillbaka. Har börjat cykla på motionscykeln. Men skall snart ta mig till gymet, om det inte blir i morgon så i övermorgon.
Morgnarna är svåra. Kroppen känns som om den körts över av en ångvält. Och det man har lust till är att bara lägga sig ner igen. Det har Emelie hindrat mig ifrån.
Tänkte att jag skall använda den här bloggen till att skriva av mig på. När det känns bra, när det känns svårt.
Nu skall jag försöka laga lite mat. `Första gången efter mitt insjuknande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela