Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Helst i säng innan tio

Publicerad 2013-04-16 22:08:19 i Allmänt,

Jag borde vara i sängen klockan tio för annars är jag för trött på morgonen. Men det dyker alltid upp en massa saker som gör att tiden rinner iväg. Anki höll i träningen, en rolig träning där vi kunde hålla samman hela gruppen. Och varmt och skönt om man tänker på hur det varit den här våren / vintern. Kom precis på att jag glömt att ta min medicin. Känns hemskt att ta en trombyl på morgonen och en Astorvastatin på kvällen. Och det kommer jag att göra resten av livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela