Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdag en dag i slutet av April eller lön i morgon.

Publicerad 2013-04-25 21:12:00 i Allmänt,

Fick jobba ver i kväll så det blev till att stressa till spinningen. Samma kille som igår var ersättare för Annika var det idag för Suzan, Gustav. Han körde samma pass i dag igen, fast det skulle ha varit 55 min istället för 45, Men det gör inte så mycket för det är alltid skönt när ett spinningpass är slut. Skall avsluta kvällen med en kopp te, detta händer nästan varje kväll och kanske plocka ur tvättmaskinen så att jag slipper det i morgon bitti.
Detta läste jag på Facebook.
"Now if you are going to win any battle you have to do one thing. You have to make the mind run the body. Never let the body tell the mind what to do. The body will always give up. It is always tired in the morning, noon, and night. But the body is never tired if the mind is not tired."

— George S. Patton, US Army General, 1912 Olympian

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela