Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag och en ny jobbvecka att se fram emot

Publicerad 2013-02-17 19:07:07 i Allmänt,

Ja vad skall man säga ännu en helg som bara svischat förbi( vet inte om det stavas så) Emelie och jag har passat Emma och Julia, de små sötnosarna. Men det är jobbigt. Jag sover alltid så dåligt när jag har dem i sängen. I går var vi och badade med dem i dag var vi ute på lekplatsen.
Jag har fruktansvärt ont i nacken, har haft det en tid nu. Det är jobbigt, Som tur är går det bra att springa, smärtan försvinner då, konstigt. Nu skall jag snart slänga mig ner i soffan och läsa 50 nyanser av honom som jag hittills inte tycker är någon bra bok alls. Jag förstår inte storheten med den..

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela