Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ensamma igen

Publicerad 2013-10-13 22:22:29 i Allmänt,

Emelie har åkt tillbaka till Stockholm. I går hade vi huset fullt av folk. Vi firade mig, Ruben och Mikael. Så någon träning blev det inte. Dagen avslutades med att vi tittade på när Felix och Ruben gjorde sin graderingar i Capoiera på Spyken södra. Trevligt.
Innan Emelie åkte idag var vi på gymmet en halvtimme och i bastun nästan en halvtimme också. Sen vi hade kört henne till tåget, längsta tåget jag sett, vi fick springa långt innan vi kom fram till vagnen, så körde vi ut till Skrylle och sprang milen Tomas och jag. Just då var det skönt väder elva tolv grader och duggregn. Men sen brakade ovädret loss. Nu är klockan som vanligt för mycket igen. Jag har bakat äppelkakor till jobbet. Gjort äppelmos på nedfallna äpplen och tvättat. Har också börjat läsa en bok. Parmiddag av Josefin Ahlström. Vet inte riktigt vad jag tycker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela