Påskafton.
Har precis läst ut Kristian Gidlunds " I kroppen min". Andra hälften var svår att läsa. Helt förståeligt ned tanke på hans sjukdom och det snabba förloppet. 
Och man känner lite ödmjukhet inför livet. Jag kan sitta här i solen på altanen. Dubbelt så gammal som honom. Och man tänker på vilka struntsaker som man ibland retar sig på och onödiga saker man bråkar om.
Mitt största problem just nu är att bestämma vad jag skall träna. Måste springa men vet inte riktigt vad.
