Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Sett på en skitfilm

Publicerad 2014-12-29 21:46:31 i Allmänt,

Safe haven. Ingen film att rekommendera. Retar mig på mig själv när jag slösar tid på en dålig film. 
Ingen riktigt bra den här dagen heller. 
Stolt över att jag tog mig till gymet i morse och sprang på bandet i alla fall. 
I kväll skulle yngste sonen äta med oss. Han bestämde själv dag och tid. Jag borde förstås ha kollat med honom idag. Fick jobba över, handlade på Willys. Och började fixa med maten. När Oscar tittade in så var det inte för att äta utan för att tvätta. Att han skulle äta med oss hade han i vanlig ordning glömt bort. Det är inte ens lönt att bli arg. Tomas och jag njöt av fisksoppan och tog ett glas vitt vin till, trots att det är måndag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela