Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

En helt vanlig tisdag

Publicerad 2014-02-11 22:09:50 i Allmänt,

Tisdag och jag har gjort det jag brukar om tisdagar. Actic på morgonen. Skrylle på kvällen. Orkade inte springa Katta och PeO:s ambitiösa träning. (uppv. till Hardebergaspåret och sedan intervaller och hem igen.) Sprang en lugnare variant med Anita och Roland. 5:an med kvalitetsträning. Träningen måste kännas rolig och faktiskt inte alltför jobbig. Jag kan inte göra några personbästan längre. Jag har en taskig rygg att ta hänsyn till. Mitt knä är inte helt bra efter meniskoperationen. Och om min kropp någonsin blir helt återställd efter min sista stora operation vet jag inte. Jag mår ändå fantastiskt bra men vetskapen om att jag har bytt ut en stor del av Aorta. Att jag måste äta tabletter resten av mitt liv och ibland har "konstiga" symtom gör att jag ibland känner mig skräckslagen och smått deprimerad. Men jag tycker att träningen hjälper mig att må bra. Men jag förmår inte "ge allt längre".

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela