Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Helgen är slut......😢

Publicerad 2014-02-16 19:32:19 i Allmänt,

Vi vaknade tidigt, Lufsen är värre än ett litet barn ibland. Mysigt att ha Emelie här. Vi sprang en långrunda, nåja ganska lång i alla fall 13,4 km. Det blåste ganska mycket. 

Emelie och jag skämtade om alla muskelbilder som läggs upp på nätet. Därav denna bild. Och kände mig ganska nöjd med min 59:åriga kropp. Vi hann också med ett besök på Clas Ohlsson, där Emelie köpte en stavmixer. Vi hann sedan precis hem för att se Marcus Hellner defilera i mål på herrarnas stafett.  Klockan ett skulle vi vara hos Lennart och Erika, Lennarts bror på besök. Efter god mat och lite onyttigheter var vi hemma igen vid sextiden. Runda med Lufsen. Och kanske åker Emelie tillbaka till Stockholm i morgon. 😢

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela