Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nu är jag trött.

Publicerad 2014-02-06 21:02:00 i Allmänt,

Har med nöd och näppe klarat av att hjälpa till att laga maten och hänga upp tvätten. Spinning i morse med Suzan som skurit bort halva tummen. Nästan i alla fall. Tummen i stort bandage. En ganska intensiv dag på jobbet. Och jag åt tårta idag med!!!!!!!!! Ut med Lufsen efter jobbet och sen bort till Nöbbelöv för FYS pass med Coch K Runners. Karin höll i passet eftersom Suzan är skadad i sin tumme. Och det var tufft, jag var så trött efteråt. Men ett roligt pass. Och sen till kaffet letade jag reda på en liten låda i frysen med fudge och har nu klämt i mig två stycken. Hade tänkt träna i morgon bitti, frågan är om jag ens orkar plocka ihop träningskläderna.........eller ens orkar gå uppför trappan för att lägga mig.😊

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela