Livet efter fjortonde januari.

Vet inte om det är så vanligt med 60 årskriser men nu är jag mitt uppe i en. Och den flög på mig redan på Nyårsafton tror jag. Jag hade ingen 30 årskris, men en hemsk 40 årskris, där jag insåg att jag levt den bästa (fysiskt i alla fall) delen av mitt liv, 50 år var inga problem, men nu....60 år det låter gammalt, jag vet att man inte är äldre än man känner sig o.s.v. och hittills har jag inte känt mig särskilt gammal men den här siffran blinkar framför mina ögon, 60,60,60,60. I går kväll drabbades jag av migrän, händer väldigt sällan, det gjorde inte mitt psykiska tillstånd särskilt mycket bättre. Migränen är borta idag. Jag har en känsla att allt vi gör är meningslöst. Så kan man ju inte leva förstås, man måste ändå göra saker och ting. Nu väntar en lördag framför mig. Tror att jag skall ta mig ner till stan. Jag har beredskap men då har jag ju nära till jobbet om jag blir inringd. Och jag skall träna idag, efter det brukar jag också må mycket bättre.
Jag har inte gett några nyårslöften direkt, men jag skall aldrig se ett program med Marie Sernholt i alla fall inte Bingolotto.Skall inte slösa min återstående tid av livet till att se dåliga TV program. Jag skall ge pengar till Läkare utan gränser och Emelie vill att vi ger till organisationer som värnar om djuren. Och så skall jag träna inför 30 km Lidingölopp och hoppas att jag slipper flera skador. Tycker att det räcker nu. Är ännu inte bra i benet efter den senaste skadan. Nej nu är det slut på klagan skall kolla hur mycket pengar jag har på mitt konto så jag vet hur mycket jag kan handla.