Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Bättre

Publicerad 2015-04-14 13:20:39 i Allmänt,

Allt kretsar kring min sjukdom just nu. Idag känns det bättre. Jag har kunnat vara uppe och fixat inför resan till Norrland. Skönt för det är en massa som måste göras.
Sov en liten stund mitt på dagen. Ingenting smakar, tvingar mig själv att äta och dricka. Känner mig inte glad heller. Lite deprimerad. Tänker på livet, det som är kvar, på begravningen. På jobbet, vi har många nya människor. Och jag drömde häromnatten att jag sprang. Träningen betyder så grymt mycket för mig. Nu är man några trappsteg neråt igen.Vet inte om jag hela tiden orkar komma tillbaka. Hoppas att det känns bättre i morgon, rent mentalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela