Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fortfarande sjukstuga

Publicerad 2015-04-11 20:56:57 i Allmänt,

Efter att ha vaknat feberfri så dristade vi oss ut till Skrylle för att gå Myrspåret med Lufsen. Det är knappt vad jag orkar med. Sen släpade Tomas mig till Flyinge också men det var ingen hit.
Satt en stund i solen och läste när vi kom hem men ögonen värker också (gnäll, gnäll, gnäll) Bestämde mig för att se om jag har några svarta kläder till begravningen nästa fredag. Inte för att mamma skulle ha brytt sig om vi hade annat än svart. Hon hade kanske föredragit andra färger.Hittade bara en kjol men den såg inte så bra ut. Så jag åkte till Nova. Att åka för att handla kläder till en begravning känns konstigt. Att handla kläder är något som jag förknippar med något positivt. Jag hittade en en klänning på Camilla. Sen glömde jag köpa strumpor så det måste jag också göra sen. Febern kom tillbaka och jag känner mig så ynklig. Kroppen är svag och det gör ont i benen. Nej nu skall jag sluta gnälla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela