Livet efter fjortonde januari.

Första "normala" helgen på hur länge som helst.Mars och April har bara försvunnit bort ur mitt liv trots att jag har upplevt hur mycket som helst under den här tiden. Först träningslägret i Almunecar, sedan en knapp vecka hemma, sen Kongo, helt otroliga, osannolika Kongo, Sen att jag blev så sjuk. Mammas begravning, sorglig, men ett fint avslut trots allt. Och det här med att man känner inte sina föräldrar helt och hållet. Kanske är det så att man inte bemödar sig ens. Hennes liv innan oss fick vi lite berättat från en kusin.
Jag jobbade ju förra veckan kanske inte helt återställd men nästan.
Svårigheten med att komma tillbaka i sin träning blir allt svårare ju äldre man blir. Just nu känns det som en mycket tung uppförsbacke. Jag hoppas ju att det ska bli lättare.
idag var vi på Centrala idrottsplatsen och tittade på Emma och Julia. jag har haft beredskap idag, men det har varit lugnt.