Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Påskdagen

Publicerad 2015-04-07 09:36:46 i Allmänt,


Zongo Falls
Efter 17 mils bilfärd, varav vi satt fast i Kinshasas kaotiska trafik i en och en halv timme, gropiga vägar kantade med människor och saker de försökte sälja så kom vi fram till detta fantastiska ställe. 


Vi packade upp vår minimalistiska packning. Sen champagne hos Annika och Jossi. Annika är Daniels chef. 
Sen en tur ner till fallet. Otroligt vackert. 
Kvällsdrink gin och tonic hos samma människor. Och till sist fick man igång grillarna. 
Yatzy på vår terass. Rekord för GunMarie. 
I morse när vi vaknade sprang vi en runda, men vände ganska snabbt när vi blev hånade av "locals". Det kändes obekvämt. Jag förstår att de inte gillar oss mundelei. 

Vi vältrar oss i lyx. De har inte mat för dagen. En orättvis värld. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela