Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Grymt varmt idag.

Publicerad 2015-08-23 13:07:00 i Allmänt,

I dag borde man ligga på stranden. Jag sitter på vår altan och svetten rinner. Svårt att åka iväg någonstans när man har beredskap. Och klockan fyra skall vi vara i Kävlinge på Emmas kalas. 
Sprang 10 backar på Klosterängshöjden i dag. Kändes ganska bra, hade tänkt köra styrka när jag kom hem. Det glömde jag bort och när jag kom på att jag borde göra det så hade jag inte lust längre 😔. 
Har varit ganska flitig idag och tvättat mattor och tvättat. Nu skall jag nog pressa i solen ett par timmar. 
Läste en intressant artikel i Sydsvenskan i dag. Ann Heberleins 
I mörkret börjar livet. 
Slutorden är: "det är inte på semestern drömmar skall uppfyllas. Det är nu. När det blir mörkare på kvällarna, kyligare i luften och träden fäller sina löv. Det är nu du bestämmer vad du vill göra med ditt liv och hur du vill leva det. Varje dag från och med nu". 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela