Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag i morgon

Publicerad 2015-02-19 20:36:23 i Allmänt,

Stina Nilsson tog silver i damernas sprint i Skid- VM in dag. Marit Björgen vann som vanligt.
I morse blev det spinning med Suzan.
Rolig dag på jobbet. Efter jobbet , den vanliga snusningspromenaden med Lufsen. Sen fick det bli en kortare löprunda. Början på löprundan var hemsk. Benen var totalt stela, en hemsk känsla. Det blev bättre sen men aldrig bra. Varför kan inte benen kännas bra? Är det så här det kommer att vara? Är det kanske bara att acceptera? Kanske skall jag vara glad att jag kan träna så här mycket som jag ändå gör efter det som har hänt. Tränar jag för mycket? Men det mesta är lågintensiv träning Och det känns som om jag behöver det för att kroppen skall må bra.
Så det är väl bara att kämpa på.
Vila från plankan idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela