Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

En torsdag mitt i livet eller kanske inte mitt i förstås....

Publicerad 2015-01-29 13:39:19 i Allmänt,

Klockan ringde 5.20. fattar inte varför Tomas ställer klockan så tidigt. Förr gick vi upp strax innan sex och vi hann ändå bli klara. Är dessutom ledig idag men har ändå bestämt mig för att gå på spinning. Jag springer inte så mycket eftersom benen uppför sig som de gör. Känns som spinning är ett bra alternativ även om det inte kan ersätta löpning. Man blir trött och svettig i alla fall och det känns bra.
Det har varit en lång dag. Hem efter spinningen och lite fika. Hantverkarna kom i dag. Två stora starka rörmokare dök upp strax innan åtta. Långpromenad med Lufsen i bistert kallt väder.
Efter detta cyklade jag ner till stan för att vaccinera mig. Blev vaccinerad mot stelkramp och Gula febern. Dukoral fick jag med mig hem. Recept på Malaria-tabletter. 1140 kr sen kommer tabletterna till sen. Men jag känner också att det är värt det. Även om risken är liten att man drabbas.
Handlade på Fälads-torget på vägen hem. Fisksoppa till lunch.
Lite jobbigt att vara här hemma med grabbarna däruppe i badrummet. Emellanåt lät det som om det grälade, de gjorde de nog inte. De är antagligen bara lite högröstade. Men jag satte fram lite vetebröd till dem och gick sedan iväg på nästa långrunda med Lufsen. Vi gick 5 km i ganska hård vind med ispiggar och mycket blött underlag. Jag är stolt över Lufsen för trots sin höga ålder så pinnade han på bra. Men Brrrr...så kallt det var.
När jag kom hem var vattnet på igen så jag kunde gå på toaletten och även sätta på kaffe som har tinat upp mig.
Och hantverkarna verkade vara vänner och det verkar som om de gillade kaffebrödet.
Och i kväll kommer Emelie hem.

En trött Lufsen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela