Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördagsmorgon TV4 morgon

Publicerad 2015-01-03 09:18:35 i Allmänt,

En blåsig och grå morgon 4 grader varmt. Soffläge som vanligt. Ögnat igenom Sydsvenskan. Beställt en bok på nätet. "Lugnare mage med god mat" . Inga planer för dagen ännu. Vaknade i morse och kunde inte somna om, tänkte på Kongoresan som jag känner mig lite rädd för. Att jag måste skaffa visum. Och skall jag göra det i Köpenhamn eller i Stockholm? Och hur går man tillväga?
Svårt att motivera sig till att springa i dag också. Tänker på alla råd jag läser i löpartidningarna om att man måste variera träningen, den och den träningen förbättrar styrkan och snabbheten och gör dig till en bättre löpare. Men när man nått en viss ålder så är det omöjligt att förbättra sig, inte ens kunna bibehålla styrkan man har. Man blir långsamt sämre. Men det gäller ju förstås att försöka få ut mesta möjliga av det som finns kvar. Jag gillar att träna, men mina ben gillar inte att springa längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela