Livet efter fjortonde januari.

För Tomas är semestern slut, jag har 4 dagar kvar. På fredag börjar jag jobba.Har inga direkta planer för veckan. Fönsterputsning och ogräsrensning måste ingå i planeringen.
Jag sprang en runda på förmiddagen och tyckte att det kändes ganska bra och det gjorde det för att det gick alldeles för sakta. Men jag får börja tänka som Egon Kjerrman sa "Jag sjunger hellre än bra" och jag springer hellre än bra. 60 år är ingen ålder men ändå en ålder då man kan drabbas av en massa saker. Ibland när jag tänker på mitt Aorta- aneurysm blir jag nästan illamående, hur det kunde ha gått. Och jag mår bra nu och jag kan springa fast en del av läkarna sa att jag inte skulle anstränga mig mer och jag i princip inte skulle kunna springa. Nog om detta!
Tomas och jag gick en runda med Lufsen i den vackra Alnarpsparken i eftermiddag. Det var så öde, en handfull joggare och några personer som rastade hundar och några barnfamiljer. Men vi var helt ensamma i parken när vi drack vårt kaffe och åt vår syndigt goda onyttiga kardemumma-bulle från Södervidingebagaren, inhandlad på Willys.