Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nästan solsting

Publicerad 2015-07-05 23:04:00 i Allmänt,

När vi kom fram till Borstahusen och Lill-Olas parkering så visade det sig att den var FULL. Men vi hittade en annan parkering. Så startade vi vår vandring. Med ryggsäck och vandringsboken i hand. Vi passerade badplatsen som bjöd på fin sandstrand men även träd med skugga och gräs att sitta på.
Fantastisk fin natur och man förundras över hur vackert vårt land är.





Vårt första stopp blev Sundvik där vi tog ett dopp i den lilla hamnen. Vidare  sen mot Ålabodarna. Där bestämde vi oss för att äta, Helgas hamnkrog, god laxpaj och en tjeckisk öl till den.

Efter maten hade vi tänkt oss att utforska Örenäsgånggriften, tyvärr har man stängt den då den visade sig vara i för dåligt skick. Vi gick vidare mot Örenäs slott där vi drack kaffe och kunde ta det vi ville från deras kakbuffé. Vi satt på terassen med utsikt mot havet och drack vårt kaffe, feelgoodkänsla.


Så påbörjade vi vår vandring hem på lite andra stigar och vägar. Vi passade på att ta en geocache på vägen tillbaka. 
Eftersom vi var varma och svettiga bestämde vi oss för att bada i Borstahusen, men det var långgrunt, vattnet kändes smutsigt och var VARMT. Man kände sig inte fräschare efteråt precis.Tillbaka till bilen drack vi upp det vi hade i drycksom låg i kylväska så den höll en hygglig temperatur. 
Jag kände mig trött och kanstig på vägen hem, man går nog inte ostraffad i så stark sol och värme i flera timmar. Men efter att ha vilat lite här hemma så kunde jag slutföra målningen av hammocken. Och nu känner jag mig helt bra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela