Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vill känna mig glad och positiv

Publicerad 2015-07-15 07:47:13 i Allmänt,

Fattar inte varför jag känner ett slags svårmod. Det dominerar inte mitt liv men det tar bort en del av glädjen i vardagen. 
Det kanske är det här med att bli äldre. Barnen är vuxna. Barnbarnen har fullt upp med andra saker. Oftast är det roligare att spela på telefonen, surfplattan eller datorn. Och man orkar inte med barn i samma utsträckning som förr förstås. 
Och alla dessa prylar man köper. Det nya väggväxthuset var min idé, och nu ligger det härute i en massa bitar som skall sättas i hop. Det ger mig ångest. Och behövde vi verkligen det? Min tanke var att vi skulle kunna förlänga tiden att kunna sitta ute på kvällarna i vårt kalla land eftersom det är kvällssol på den sida där vi skall sätta upp det. 
Nej, nu får jag ta tag i den här dagen. Först på listan är att gå med Lufsen. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela