Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Sista dagen

Publicerad 2015-03-21 15:17:49 i Allmänt,

En vecka går fort. I morse sprang vi i hällande regn. 6 km blev det som vanligt. Det blev en stor vattenpöl på golvet.
Efter frukost packade vi, och visst är det konstigt att det alltid är så svårt att stänga resväskan när man skall hem. Allting ligger huller om buller. Smutsiga och rena kläder om vartannat.
sen blev det en runda på stan. Besökte fästningen, det var intressant att se den. Lite tittande i affärer men vi köpte inget.
Sen tog vi en öl l och vad fick vi in med den: Friterad fisk. Jag vill inte se FISK. De hade dessutom stoppat in stjärten i munnen. Tomas var snäll och åt upp dem. Då har de i alla fall inte dött förgäves.Ja, sen har vi ätit lunch här på hotellet. Och nu är det bara väntan igen. Rese-dagen är alltid en väntan bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela