Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Klump i bröstet

Publicerad 2015-09-13 20:20:06 i Allmänt,

Emelie var hemma på blixtvisit. Hon kom halv fem i går med tåg och åkte hem idag med flyg klockan tre. Alla tåg är fullbokade på grund av flyktingsituationen. 
Men vi hann med en del tillsammans. Frukost och sedan långpromenad med Lufsen. Sprang milen i Skrylle baklänges. Kändes mycket jobbigare att springa det hållet. Sen blev det lunch här hemma innan det var dags att köra henne till Sturup. 
Och efteråt så kommer ångestkänslan i bröstet. Det är inte långt borta och snart ses vi igen. Men då kommer också tankarna på de som befinner sig i Kongo och som vi inte träffar förrän till jul. Och som det inte är så lätt att prata med. Tack Whatsapp för att du finns och vi kan skicka bilder och meddelanden😊. 
Efter en långpromenad med Tomas och Lufsen så kändes det lite bättre. 
Och nu har vi suttit i uterummet och det har hunnit mörkna. 
Och i morgon är det arbetsdag igen. 


Den är så fin den här rundan och det finns så mycket att glädjas åt. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela