Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndagsmorgon

Publicerad 2016-04-10 07:50:32 i Allmänt,

Lilla Emma sover som en stock däruppe i vår säng. Jag har däremot inte sovit bra i natt. Inte Emmas fel. Hon har legat stilla och snusat. Men jag har drömt jobb. Lufsen har sprungit fram och tillbaka mellan sovrummen. Jag vet att jag blir så här när jag jobbar för mycket.
Nu skall jag "vara ledig" i 4 dagar. Kurs i Cork. Det skall bli trevligt.
Dessutom kan jag lägga ett nytt land till min lista: "Länder jag besökt". Jag har ingen sådan lista men den här våren blir det 3 nya länder. Tjeckien, Irland och Georgien. Jag gillar att resa och se nya ställen. Tomas är inte lika förtjust, men han brukar tycka att det är ganska bra när vi väl är iväg.
Denna dagen då? När Emma vaknat och ätit frukost blir det en tur till Skrylle (tror jag), fast hon vill gå på bio. Det blir det inte. Jag måste ut och handla lite kläder till Cork. Jag måste också springa. Känner mig som en elefant efter all mat jag stoppade i mig igår och obefintlig träning. En gång trapporna upp till tolfte våningen i övrigt inget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela