Klumpen i bröstet
Vi körde Emelie och Jakob till Kastrup i morse. Och det gör så ont i en när barnen åker. Och på måndag är det Jeanette med familj som åker till Kongo. Ett land där det är oroligt i just nu. Då kommer den här klumpen att växa, att invadera hela bröstet.
Har inte tagit mig för särskilt mycket idag.
Skakat sängkläder. Bäddat rent, slagit sönder en lampa och tänkte bara" en pryl mindre så skönt". Vi måste göra allvar av att slänga saker. Vi har så många prylar.
I går samlades vi här, det blev lite manfall, Oscar och Linda skulle träna. Lennart var sjuk och Anette jobbade natt. Emelie och Jakob stod för matlagningen, tre fantastiska sallader, med olika röror till. Jag handlade maten det var också ett ganska stort arbete (😊)
Barnen sov över, det gick bra men de fick väckas tidigt eftersom vi skulle i väg.
Och nu är jag här hemma med ångesten, jag vet att den går över. Men jag tycker att på något sätt blir den värre ju äldre jag blir.
Jag måste handla, jag måste träna och jag vill bara gråta. Har gått en runda med Lufsen, han är också trött. Att se honom är som att se sig själv i framtiden, snigelfart, orken och kraften är borta.
Nu skall jag försöka ta mig an det som är kvar av den här dagen.
Bild från gårdagens hoppland. Två glada tjejer
