Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Alldaglig...

Publicerad 2016-02-03 21:39:52 i Allmänt,

Pratade med yngsta dottern om min blogg, eller min dagbok som jag hellre kallar det. Jag sa att den inte innehöll några spännande saker och hon sa att den var ganska alldaglig, och så är det ju. Det är ett ganska alldagligt liv jag lever. Vet inte ens om jag hade gillat ett liv där det hade hänt nya saker hela tiden. Semestern är underbar och efterlängtad men det är rätt skönt när allt går tillbaka till rutinerna igen. När barnen var små var det skönt ibland när skolan började efter loven.
Innan jag började jobba idag hann jag med 30 minuter roddmaskin.
Det fick bli dagens träning. Gårdagens träningen kändes i benen.
Ingen Homeland att titta på idag. Har börjat se "Making a murderer". Helt osannolik historia. Man fattar inte att sådant kan hända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela