Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag igen...

Publicerad 2016-02-05 22:01:20 i Allmänt,

Tiden bara rusar iväg... I min ålder har man nog inte råd att slösa en endaste minut. Ta vara på tiden. Göra det bästa möjliga av varje sekund, minut och timme. Inte så lätt alltid. Den här dagen känns bra.
Var med en studerande på jobbet, stundvis glömde jag bort att hon var studerande. Vi hade trevligt tillsammans. Kompade ut för att hinna köpa blommor till A som fyller 60 år idag. Hade pratat med mannen och visste att vi kunde komma och överraska henne på kvällen. Så vi var ett gäng på 6 personer som kom hade mat och dryck med oss. det blev en trevlig kväll och jag tror att hon blev glad.
Ingen träning idag, inte ens i morse. Men i morgon måste jag springa......

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela