Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jag hatar att vara sjuk...

Publicerad 2016-03-23 19:55:02 i Allmänt,

När jag vaknade i morse kände jag "sjukdomskänsla", ont i kroppen, trött och svag. Gick ändå till Actic. Styrketräningen gick bra och jag kände mig piggare.Då tänkte jag att nu är jag frisk igen. Men allteftersom dagen gick så blev jag sämre. Det var en plåga att cykla hem. Gick en kort runda med Lufsen. Tog några mackor och drack lite mjölkchoklad. Har slumrat lite till och från. Och spinningen avbokade jag i alla fall. Helt galen är jag inte. Och nu ligger jag här och känner mig eländig och febrig under 3 filtar!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela