Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så trist att vara sjuk

Publicerad 2016-03-27 12:11:47 i Allmänt,

En ganska bedrövlig påskafton. Efter timmar av jobbande med mat och annat så var det så snabbt över. Två av sjuklingarna kom inte. Hela tillställningen "lyfte" aldrig. Nu har vi massor av mat över. Vi kan äta rester i dag och i morgon. Vi måste för man vill inte kasta så mycket mat. Och inte är jag bättre heller. Har sovit halvsittande. Ätit Alvedon och nu sitter jag här och små-fryser och tycker synd om mig själv. Och har försökt lösa Sydsvenskans korsord och nästan lyckats...lagt ganska mycket tid på det. Sommartid idag så den här dagen kommer att gå lite fortare känns det som....Klockan är redan 12. Skall nu samla ihop mig, äta lite rester och gå en promenad med Lufsen. Det är i alla fall tanken sen får vi se vad som händer. Kanske ser jag ljusare på livet efter det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela