Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Sitter vid bordet och stirrar...

Publicerad 2016-03-28 17:37:17 i Allmänt,

Inser varje gång när jag är sjuk hur tacksam man skall vara att man är frisk i övrigt. Blev glad när beredskapstelefonen ringde så att jag fick göra något annat. Arbeta går alltid. Vårt jobb är inte så fysiskt belastande. 
Men nu sitter jag här igen. Med en kropp som inte är helt ok. Vill bara att dagen ska ta slut så jag får lägga mig och sova och vakna frisk. 
Skall laga mat snart. Och kanske se ett avsnitt av " House of Cards"   

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela