Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

"What doesn't kill you make you stronger"

Publicerad 2016-11-11 21:48:58 i Allmänt,

Det väcktes jag av kl 23:28 i natt. Min telefonsignal. Rädda hjärnan. Vi jobbade till strax efter halv fyra.
Bestämde mig för att ändå gå till jobbet. Och det har gått förvånansvärt bra. Nu är klockan kvart i tio. Och jag är rätt trött. Vi bokade vandringsresan till Bad Gastein idag.
Emelie är här. Hon lagade maten i kväll.
Vi har sett en film. Druckit årets glögg. Ätit godis😫. Nu skall vi lägga oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela