Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Backträning.

Publicerad 2016-10-04 21:11:38 i Allmänt,

Var så trött efter jobbet så jag hade först tänkt skippa träningen i Skrylle i kväll.
Men tänkte att jag åker ut och springer 5 km - lugnt. Men i avsaknad av både Anders och Sven så fick jag hålla i backträningen. Och det gick ju bra. Och så här efteråt känns det ändå rätt skönt. Hade tänkt handla på Willys på vägen hem men jag orkade inte. Har nu ätit. Och nu väntar sängen. Detta är mitt liv.
Är jag lycklig? Finns det lyckliga liv? Kan man vara lycklig hela tiden? Jag tror inte det. Men jag är i alla fall inte olycklig och för det mesta trivs jag med mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela