Home sweet home
Luften gick ur mig när jag kom hem. Emma och Julia tog fram sina värsta jag i slutet på resan. Det var väl en reaktion på allt. Men jag bestämde mig för att nu får det dröja ett tag tills att jag reser med dem igen. Men de har varit duktiga och uppfört sig mesta delen av tiden.
Tomas lagade maten i kväll. Det hör till ovanligheterna. Men jag blev hemskt glad.
Nu sitter vi i vårt kära uterum och jag är totalt slut. Man är ju på helspänn mesta delen av tiden. Barnen är som kalvar på grönbete. Och när det är massor av folk i tunnelbanan är man ju rädd att de skall trilla ner på spåren eller när man skall korsa gatan när det blir grönt och de tror att man måste rusa över.
I morgon är man tillbaka i vardagen, tröttare än innan helgen.
