Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag hemresedag

Publicerad 2017-08-21 08:51:05 i Allmänt,

Resdagar är alltid svåra - för mig. Kan inte slappna av. Midnattsloppet i lördags skulle jag kunna skriva mycket om. Tror jag ska sammanfatta loppet med några ord. Helt makalös tillställning med mycket ljus runt banan, massor av publik, mycket musik, ljudboksuppläsning, MEN trångt så in i

h-lvete trångt. Har aldrig upplevt något liknande. Zickzackade, stannade upp, sprang in i folk. Aldrig fått en sämre tid på ett millopp. 1.04.30!!! Sprang med Emelie det var svårt att se henne. Alla har ju likadana tröjor. Men vi gjorde det trots att vi inte var så taggade. Ganska jobbigt att vänta till halv elva på kvällen.

I hår besökte vi Hellasgården. Tillsammans med Jeanette , Daniel och barnen. Vi hade picknick. Började med den och gick sedan en jättefin 5 km:s runda.

Lite bilder: