Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Kanske lite bättre idag...

Publicerad 2017-12-26 09:27:22 i Allmänt,

Jag hoppas att min känsla är rätt: att jag är lite bättre. Tycker att det är svårt att veta hur sjuk jag är. Min definition för sjuk är att vara sängliggande. Om jag har feber är jag sjuk. 
De här dagarna har jag kunnat vara uppe med hjälp av Alvedon. Men ändå för sjuk för att springa. Skit samma jag tror att jag är på bättringsvägen. 
I går kväll åkte vi till Malmö till Jeanette och Daniel där vi åt upp det mesta av julresterna. Sen spelade vi Canasta. Det blev en trevlig kväll. 
Och den här dagen då. Jag har beredskap och har inga direkta planer. Kanske cykla ner till stan för mellandagsrea. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela