Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Veckan blev inte som jag tänkt mig

Publicerad 2017-12-21 20:48:50 i Allmänt,

Redan torsdag. Kunde vara ledig idag och det var fantastiskt att kunna vara det. Det fanns en massa att fixa med. Dessutom har jag drabbats av en förkylning. Kanske Emelie som smittade mig. Fast det kan vara en patient, eller någon på jobbet. Kvittar. Förkyld är jag. Trist. Därför blev det ingen löpning idag. Handlade några fina julgransprydnader på Ugglan på Fäladstorget.

Veckan i övrigt då?

I tisdags tränade jag på morgonen. Jag hade beredskap och vi jobbade till halv tolv på natten så det blev förstås inget Skrylle. Och i onsdags blev det ingen träning alls. Gick till jobbet på morgonen. Och orkade inte träna på kvällen😞. Och så idag vaknade jag upp med ont i halsen och en rinnande näsa. Hoppas att det inte håller i så länge.